Italian Rococo Era Painter, ca.1721-1780 Bernardo Bellotto (30 January 1720 ?C 17 October 1780) was an Italian urban landscape painter or vedutista, and printmaker in etching famous for his vedutes of European cities (Dresden, Vienna, Turin and Warsaw). He was the pupil and nephew of Canaletto and sometimes used the latter's illustrious name, signing himself as Bernardo Canaletto ?? fraudulently, according to some. Especially in Germany, paintings attributed to Canaletto may actually be by Bellotto rather than by his uncle; in Poland, they are by Bellotto, who is known there as "Canaletto". Bellotto's style was characterized by elaborate representation of architectural and natural vistas, and by the specific quality of each place's lighting. It is plausible that Bellotto, and other Venetian masters of vedute, may have used the camera obscura in order to achieve superior precision of urban views.  Related Paintings of BELLOTTO, Bernardo :. | Dresden, the Frauenkirche and the Rampische Gasse | View of Dresden from the Right Bank of the Elbe with the Augustus Bridge | The Scuola of San Marco gh | Capriccio of the Capitol | The Piazza della Signoria in Florence |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
August Hagborg
1852 - 1925,Swedish painter. He studied at the Konstakademi in Stockholm (1871-5), then went to Paris in the autumn of 1875, where he lived until 1909. He began to exhibit at the Salon as early as 1876 and became one of its most industrious contributors. In 1877 he showed at the Salon his painting Waiting (1877; priv. col., see S. Strembom: Konstnersferbundets historia [History of the Federation of Artists], i (Stockholm, 1945), pl. 35), developed from a study made in Bohuslen on the west coast of Sweden. It shows a young fisherman's wife, her child on her arm, gazing out over the sea and waiting for her husband. This introduced what was to become Hagborg's favourite subject-matter: the fishing community, mostly in Normandy and Brittany. Typical elements of his paintings are young women, depicted in idealized and heroic manner, in theatrical poses, and a realistic background, usually of shallow beaches at ebb tide; in his later works, he painted in more delicate and exquisite, silvery colours.
Samuel Jackson
(1794 -1869 )